
Kort sagt
Situationsanpassat ledarskap är en modell där chefen anpassar mängden styrning och stöd efter vad medarbetaren behöver för en specifik uppgift. Enligt engelska Wikipedia skapade Paul Hersey och Ken Blanchard modellen medan de skrev läroboken Management of Organizational Behavior, och den presenterades första gången 1969.
Samma artikel anger att Blanchard introducerade sin version, SLII, 1985, och att man 2018 kom överens om att Blanchards version varumärkesskyddas som SLII, medan Herseys version förblir varumärkesskyddad som Situational Leadership. På svenska Wikipedia finns en kortare beskrivning med samma grundidé.
Modellen kombinerar två beteenden: instruktivt och stödjande. Det ger fyra stilar, och stilen väljs efter vad medarbetaren behöver, inte efter chefens vana.
Meningarna är exempel skrivna för den här texten, inte citat.
Fråga inte "vilken typ av medarbetare är hen?" Fråga "vad behöver hen av mig i den här uppgiften?" Enligt engelska Wikipedia är beredskapsnivåerna uppgiftsspecifika, och Hersey menar att utvecklingen inte är en rak linje: alla börjar inte på den lägsta nivån.
Så ser det ut i ett konstruerat exempel (inget kundfall). Anna leder ett team. Karl är projektledare sedan åtta år och leder ett kundprojekt själv: Anna delegerar (S4) och ber om besked vid avvikelser. Samma vecka ska Karl införa ett budgetverktyg han aldrig använt. Där är han nybörjare, så Anna ger en kort genomgång och en checklista (S1) och släpper sedan snabbt till S4 igen. Misstaget är att behandla Karl likadant i båda uppgifterna, antingen genom att detaljstyra projektet eller genom att lämna honom ensam med verktyget.
Fyll i ett kort per medarbetare och uppgift innan du går in i ett samtal. Skriv ned bedömningen först, så att du kan se i efterhand om den stämde.
Steg 1: Avgränsa uppgiften
Fyll i: Medarbetare: ... Uppgift: ... Klart när: ... Bedömningen gäller bara den här uppgiften.
Steg 2: Bedöm nivån
Fyll i en mening: Kompetens för uppgiften: låg / viss / hög, därför att ... Engagemang: lågt / varierande / högt, därför att ... Fråga och lyssna, gissa inte.
Steg 3: Välj stil och säg den högt
Fyll i: Jag väljer S1 / S2 / S3 / S4. Jag säger till medarbetaren: "Här tänker jag hjälpa dig så här, för att ..." Fråga sedan: "Vad behöver du av mig?" och jämför svaret med din bedömning.
Steg 4: Följ upp och byt
Fyll i: Ny bedömning den ... (datum). Byt stil om kompetensen eller engagemanget har ändrats, även tillbaka.
Beskrivningen av nivåerna bygger på svenska Wikipedia och Blanchards SLII som de återges där. Stilkortet är vår egen sammanställning.
Modellen är enkel att lära ut, men den är omstridd. Engelska Wikipedia anger att flera studier inte stöder alla modellens rekommendationer och hänvisar till Vecchio (1987) samt Fernandez och Vecchio (1997).
Slutsatsen: använd modellen som tankeverktyg för samtalet mellan chef och medarbetare, inte som bevisad formel.
Att känna till modellen ändrar inte hur du agerar när en medarbetare är frustrerad och du har ont om tid. LMI Sweden har arbetat med ledarutveckling i Sverige sedan 1982, och utgångspunkten är beteendeförändring över tid, inte en enskild kursdag.
Välj en uppgift den här veckan där stilen spelar roll, till exempel en ny uppgift eller en som har stannat. Fyll i ett stilkort och följ upp efter två veckor.
Enligt programsidan för Effective Coaching and Empowerment pågår programmet cirka ett år, med åtta individuella möten med en certifierad ledarutvecklare, och deltagaren tränar sex beteenden på riktiga situationer i sitt eget arbete. Är motivation din största fråga kan Ledarskap Genom Motivation passa bättre. Vill du prata igenom vad som passar dig? Boka ett personligt samtal.
Källor: Wikipedia (engelska), Situational leadership theory; Wikipedia (svenska), Situationsanpassat ledarskap; Graeff, "The Situational Leadership Theory: A Critical View", Academy of Management Review 8(2), 285–291, 1983; Vecchio, "Situational Leadership Theory: An examination of a prescriptive theory", Journal of Applied Psychology 72(3), 444–451, 1987; Fernandez och Vecchio, "Situational leadership theory revisited: A test of an across-jobs perspective", The Leadership Quarterly 8(1), 67–84, 1997; LMI Sweden, programsidan Effective Coaching and Empowerment. Wikipedia-artiklarna har underhållsbanners (källbrist); uppgifterna är därför attribuerade till Wikipedia.
Paul Hersey och Ken Blanchard skapade modellen när de skrev läroboken Management of Organizational Behavior. Den presenterades första gången 1969 under namnet Life Cycle Theory of Leadership, enligt engelska Wikipedia.
Instruerande (S1), coachande (S2), stödjande (S3) och delegerande (S4). De kombinerar två beteenden, instruktivt och stödjande, och väljs efter vad medarbetaren behöver för en viss uppgift.
Ja. Nivån gäller uppgiften, inte personen. Samma medarbetare kan vara självständig i ett projekt och nybörjare på ett nytt verktyg, och behöver då olika stil från dig.
Flera studier stöder inte alla modellens rekommendationer, och modellen kritiseras för oklara begrepp och för mätinstrumentet LEAD. Enligt vår bedömning kräver den också att chefen bedömer nivån rätt.



